Adventstid

Så är då väntan över, för dem som längtat till första helgen i advent. Den helg då vi alla gemensamt gör allt som står i vår makt att tränga undan mörkret.

Överallt tänds ljus, enstaka ljus, ljusslingor, ljusgardiner, ljuslyktor, granar och inte minst stjärnor. Från många fönster kommer  de nu att stråla i vintermörkret en tid framöver.

Med första advent inleds det kristna kyrkoåret med allt vad det innebär för många. En ny väntan tar vid. Kyrkorummen fylls med ljus och ljud, med judliga och igenkännande toner som traditionen bjuder. Som radiolyssnare har jag redan denna dag fått en försmak av det som nu undan för undan trappas upp för att kulminera om knappt fyra veckor.

Men nu är det adventshelg, den 1:a advent och det första av fyra tänds. För många är det säkert en fixandets helg. Startskottet går för julhandel, julskyltningsdagar anordnas än här än där – julmarknader likaså. De sistnämnda -- ofta i annorlunda och härliga miljöer och kanske med lite överraskande utbud -- sätter jag nog för egen del i främsta rummet.

En go och trevlig myshelg kan det också bli för en del. Lite extra gott från köket, naturligtvis serverat på ett bord dukat med omsorg. Allt i en lagom avstämd belysning från ljusen och stjärnorna… Varför inte? Det är ju 1.a advent bara en gång om året och det finns all anledning göra något bra av den!

Tid finns för de flesta av oss, gäller bara att navigera rätt för att finna något av allt det som en första advents-helg har att erbjuda.

Vad ni än hittar på, vad ni än gör så glöm inte

det viktigaste av allt – att ta vara på varann!

“Stad i ljus” – en liten fortsättning

Senaste bloggen gav upphov till en del frågor, så därför kommer  här en kort fortsättning…

Arrangemanget ”Stad i ljus” var anordnat i Skövde, i anslutning till ett annat arrangemang – ”Kulturnatt”.

Uppskattningsvis fanns i centrum ett 30-tal tillfälliga ljussättningar, mer eller mindre imponerande. Snyggt tyckte jag det var med fasaden (hotell Billingen) på bilden ovan, där färgerna ideligen skiftade med hjälp av ljus. Kupolen som ses i förgrunden är den permanenta glaskupolen på Kulturhustorget, som dagen till ära fått ett ljusspel installerat.

Kanske är Skövdes ”Stad i ljus” en mini-mini-variant på det berömda evenemanget ”Lights in Alingsås”. Där lockades i slutet av oktober över 80 000 personer att gå årets ljusslinga. Kolla gärna Lisas space:

http://cid-bc89134290b9c4d9.skydrive.live.com/browse.aspx/Ljus%20i%20Alings%c3%a5s-09

De uppblåsta hästarna i storformat såg häftiga ut mot den mörka novemberhimlen. Hästarna är tillverkade av Max Streicher – skulptör och konstnär från Toronto. Sedan 1991 har han arbetat mycket med kinetiska uppblåsbara former.

(Kinetisk konst = konstverk, huvudsakligen skulpturer, i vilka fysisk rörelse är en väsentlig del av verket).

Helg i sol och regn…

Helgen då..? Ja, ömsom sol, ömsom regn. Med lördagen kom november månads första soldag -- hittills. Passade naturligtvis på att vara ute så mycket som möjligt och valde ett par favoritplatser några mil norr om Småstad. Forsvik bland annat med alla sin kulturminnesförklarade industribyggnader.  Det gällde ju att ta vara på soltimmarna. Vaknade söndag och hörde att det blivit en återgång till normalväder. Gråväder med regn är inget som lockar mig till utomhusaktiviteter…

I morgon måndag och en ny arbetsvecka tar sin början. Dock en kort sådan eftersom jag har ett par extra ledighetsdagar att se fram emot i anslutning till nästa helg. Gôtt!

Ha en trevlig fortsättning på söndagen och en givande vecka!

Fick för mig…

...i denna mörka novemberkväll, att jag skulle ge mig iväg ut för att jaga ljuspunkter. Sådana kan behövas ibland…

Vart ta vägen då? Är det inte lika mörkt över allt? Njaa, inte riktigt. Drog iväg till en ort som försökt sig på det här med “Ljus i stad”. Och där hade det väl blivit så där, dock inte riktigt det jag tänkt mig. Men, såväl ljus som färger fanns. Några få exempel kan ses nedan…

Mest tjusades jag av fasaden i bakgrunden, som oavbrutet växlade från den ena färgen till den andra…

…som här till exempel.

De vita hästarna drog onekligen blicken till sig.

Att det närmar sig advents- och juletid, det vill säga tiden för köprusch på julmarknader och på julskyltningsdagar, var inte att ta miste på. Första advent nästa helg och tydligen hög tid att varva upp. För dem som vill hänga med alltså…

Precis lagom till dess att jag  fått i mig det sista av  gulaschsoppan från Frälsningsarméns soppkök, och därmed hunnit ge mitt bidrag för att grytan ska hållas kokande, kom ånyo regnet från den mörka novemberhimlen. Var alltså dags att påbörja återfärden hemåt. Och hemma är jag...

En helt vanlig dag…

En helt vanlig dag i mitten av november, vad händer då? Egentligen ingenting som är värt att notera. Men bara det kan ju vara värt några rader…

Mellan lågtrycken blev det i dag några timmar där lite av en blå himmel kunde skönjas. Passade på att göra som i går, ta en promenad. Och där ute på stadens gator vittnade det verkligen om att det är vintertid som råder. En och annan ilade naturligtvis in eller ut ur någon av butikerna, men mestadels syntes gatorna ligga i den t närmaste öde.

För att inte tala om hur det såg ut nere i hamnområdet. Inte en levandes själ så långt ögat kunde se. Detta trots att det kändes ovanligt behagligt för att vara en dag mitt i november månad.

Kameran hängde naturligtvis på axeln och det blev några ströknäpp för att om möjligt lätta upp en kommande blogg med. Som denna alltså… Som synes har det blivit glest mellan båtarna i hamnen. De i sjön kvarvarande kan nu räknas på ena handens fingrar + 2...

Men alla båtar går inte att lyfta, som den här i förgrunden till exempel. Den ligger där den ligger,säkert förtöjd  vid kaj i väntan på en ny vår. Ganska snabbt konstaterade jag att antalet ljusa timmar är få så här en vanlig dag mitt i november. Skymningen hade börjat märkas när jag vände stegen hemåt för att byta stillheten på byn mot stillheten där hemma.

Stannade för en kort stund till vid entrén och begrundade rosbuskarna, som varit föremål för fotografering allt sedan de första knopparna började sticka fram för så där sex sju månader sedan.

Väl inomhus kunde jag inte låta bli ett knäpp mot en nu aktuell knopp och fundera över; hur kan en novemberkaktus veta att det är november och inte påsk? Och hur kan en påskkaktus veta när det är just påsk, och inte tar sig för att blomma till jul? Och hur kan en julkaktus…?

Hmmmmm… De ser ju alla likadana ut. Eller gör de inte???

Vid öringbäcken

Solen tittade fram i dag, om än för ett kort ögonblick. Den fick mig att vakna till ordentligt och tankarna for genom skallen… Och ganska snart var jag klar över, hur jag skulle utnyttja eftermiddagstimmarna.

Bestämde mig för en öringsafari på egen hand, där vid bäcken i söder som få brukar besöka. Oktober och november är månader då öringen vandrar upp i bäckar och åar för att leka. En intressant företeelse som jag sällan missar att uppleva. Om inte annat kunde jag kanske få några höstbilder…

Drog iväg till ”min” öringbäck i söder och började så

sakteliga min vandring, smygandes och spanandes.

Hoppades naturligtvis få se några granna exemplar under

ytan på bäcken, som porlade i riktning mot Vättern.

Att jag skulle lyckas fånga en öring på bild var mer än jag vågat

hoppas på. Men kollar man noga ovan, så syns att jag lyckades…

Men mer än fisk fanns att fota. Iakttog och plåtade den höst, som

i all sköns vackra färger och formationer speglade sig i vattnet.

Nådde efter en god stund ner till stranden där den lilla bäcken

möter det stora vattnet, som var i uppror även denna höstdag.

Beundrade och fotade mängden sjöslipad sten och trädetaljer,

som har formats och putsats av skummande vågor.

Bara en av många slipade grenar, som efter lång tid till sjöss

slutligen hade hamnat på stranden – kanske för alltid.

Solen hade sedan någon timma tillbaka avlösts av regn,

och stundtals snö. Men hann ändå fota liten rest av den gula…

Så blev en av mina novembereftermiddagar, så där hux flux, tack vare några solstrålar som lyckades tränga igenom och lysa upp tillvaron. Hade fått se 6-8 öringar, som för flera år sedan varit små romkorn just i den bäck till vilken de nu återvänt för att fortplanta sig. Kanske hamnar någon av dem på någon av mina krokar till sommaren…